Våga mer
Visst händer det att vi ibland misslyckas. En del personer upplever att de misslyckas mer än andra. Du kanske upplever att du misslyckas i jobbet, i dina relationer eller till och med livet. Det är lätt att vi går och grubblar över varför det blir på det här viset. Det gör det också väldigt lätt att ta på sig ”offerkoftan” och tycka synd om sig själv.
Men vad handlar dessa misslyckanden om egentligen? Jo, att du hållit på och snubbla och snava dig fram mot ditt bästa liv. Misslyckanden är något vi behöver uppleva för att lyckas.
Ju förr du misslyckas,
desto snabbare lyckas du.
Du kan aldrig vinna om du inte överger din trygghetszon och tar vissa risker. Utan risk, ingen vinst. Och ju fler risker du tar i jakten på dina drömmar, desto mer kommer du förstås också att misslyckas.
Vi är väldigt många som lever i ”det välkändas trygga hamn”. Vi vill ha det som vi brukar, samma frukost, samma väg till jobbet, samma jobb, samma vänner, samma samtal, samma tankar år efter år. Det behöver i sig inte vara något fel på att leva ett sådant liv. Om det är det du verkligen vill ha och det gör dig lycklig, är det väl bara bra. Men det är inte ofta någon säger att de är nöjda med ett sådant liv. Om du fortsätter göra som du alltid har gjort, kommer du att fortsätta få det du alltid har fått. Vi fortätter att göra samma saker men förväntar oss ofta ett annorlunda resultat. Tyvärr är det faktiskt så de flesta lever.
Den sanna glädjen finner du när du vågar ta ut svängarna en aning – när du vågar ta risker. Visst kommer du att göra misstag flera gånger om men samtidigt kommer du att lyckas och uppleva framgång mycket oftare.
Misslyckanden är helt enkelt en ofrånkomlig del i processen att lyckas. De bästa företagen i världen har fler fiaskon i ryggen än genomsnittet. De mest framgångsrika människorna i världen har misslyckats oftare än andra. Det enda misslyckandet som egentligen kan räknas som ett misslyckande, det är att aldrig försöka, aldrig drömma, aldrig våga. Den stora risken är att leva riskfritt.
Om tjugo år kommer du att vara mer besviken över det du aldrig gjorde än på det du faktiskt gjorde.
Mark Twain
